... och här sitter jag och väntar..
Ibland känns det som om jag inte gör annat. Jag väntar på folk som ska komma, på folk som ska hämtas, på att jag ska få hjälp med något ..
Vissa dar bor jag nästan i den här bilen.
Men snäll mamma som jag är så gör jag det. Jag skjutsar och hämtar. För ungarna är också snälla.
Och kanske får jag snällt tillbaka, när jag blir gammal och grå och behöver hjälp.. tänker jag. Och nämner det..
Ja, jag kan åka och handla åt dig då, säger sonen. Och kanske ta med mig soppåsen ut när jag ska hem.
Vilken snäll son va? :)
Han vet vad som är viktigast här hemma. Mat och sopor.
Usch vad äckligt det lät! Fast det är faktiskt det som vi har mest av. Vi äter mycket och då blir det sopor därefter.
Det blir nog bra, på äldre dar..
Så jag fortsätter vänta, i min bil. Med en gnällig hund på sätet bakom, som flåsar så rutorna immar igen.
Jag pillrar med mobilen, tar fåniga kort.. och har allmänt tråkigt.
Men rätt vad det är så kommer sonen.
Och då får jag äntligen åka hem..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar