Min pappa och hans sambo, bor i ett rosa stenhus med grå inglasad altan.
I den här staden, där jag också bor.
Ändå var det över ett år sen vi träffades. Så nära, men ändå så långt borta, med andra ord ...
Så kan det bli, tyvärr.
Men idag tog jag med mig dottern och åkte dit.
För han har fyllt år. Och jag tyckte innerst inne att det var fjuttigt att bara skicka ett "Grattis" sms, som jag gjorde.
Han är ju faktiskt den enda föräldrern jag har kvar...
Fast sambon är otroligt rar. Henne tycker vi om.
Och nu känns det så mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar