En nästan översnöad snögubbe står ensam och intryckt mot husväggen ... så där bortglömd som en del saker bara blir..
Vi ser honom knappt, när vi svänger ner på Lilla Husets gård.
Vi ser snöhögarna ..
Wille känner igen sig, och vet precis var vi är, så fort vi lämnar byvägen och blir med ens en gnällspik, han som sovit så lugnt hela vägen .. :)
Efter toalettbesök och kramar blir det så kaffe och kardemummakaka, som Han dukar fram..
Och det känns så mysigt och komma hit, när man är så välkommen...!
Dottern, som är inne på sin tredje sjukdag, med ont i halsen och feber - hon bäddar genast ner sig i soffan.. och mössan, den får sitta kvar på huvudet :)
Om ni visste vad det kliar i fingrarna att ge Honom sockorna redan nu!
Men jag ska hålla mig.. :) Jag ska vänta till kalaset i morgon :)
Jag börjar på en ny istället. Den här gången till mellandottern, 22.
Och den kommer bli superfin, för garnet är så häftigt!
32 varv av 50 är gjorda på resåren.. Suck. Att göra den biten är trist..
Nu ska jag flytta mig från datorn till soffan igen, och vara så social man kan bli när man sitter med näsan nästan i stickningen! :)
Och räknar och räknar :)
Så ha en trevlig fredagkväll, alla där ute. Det ska jag ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar