Nu har Wille och jag varit ute på cykelpremiär :)
Både för i år och för första gången någonsin för honom.
Det gick över förväntan bra!
Men det var nog tur att jag har min fula blå trehjuliga cykel från sjukhuset, för han drog, och drog och sprang som om han hade eld i baken, hehe!
Men lugnade också ner sig ett par gånger och småsprang så fint bredvid framhjulet. Och då blir jag glad. För det fungerar och är toppen för mig att kunna göra, när jag inte orkar gå så långt.
Nu kan han äntligen få springa av sig :)
Sen har jag kommit till det stadiet att jag skiter fullkomligt i om folk glor när vi kommer cyklandes..
Jag faller ändå genom ramen för hur folk "ska vara" med så många delar av mitt liv annars också .. så en festlig trehjuling till en vuxen människa, rör mig inte i ryggen :)
Nä, cykelturer med den för Wille och "mamma" blir kanon i sommar!
Sen kan man ju ta den ner på stan också ...
Kruxet är väl att jag bor uppe på en höjd, och det blir värsta uppförsbacken hem om jag gör det... så än klarar jag det inte.
Måste träna upp "trampmusklerna" först :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar